Huvudregeln i tvistemål är att tingsrätten ska bestå av tre domare som gemensamt beslutar dom. Tidigare har tingsrätten, om båda parter godkänt det, fått bestå av en ensam domare istället. Enligt en lag som riksdagen antagit behövs inte längre parternas godkännande. Beroende på hur den nya lagen tillämpas kan allvarliga rättssäkerhetsproblem uppstå.
Skälen för att tingsrätten normalt ska bestå av fler än en domare förklaras av de ofta mycket komplicerade frågor domstolen ska pröva, där riskerna för ett felaktigt avgörande anses minska av att flera domare deltar. Domstolen, och i förlängningen även staten, har å andra sidan ett intresse av att så få domare som möjligt belastas med det arbete som krävs för att avgöra ett mål.
Även parterna kan ha ett intresse av att tvisten avgörs av en ensam domare. Detta eftersom målets handläggning ofta går snabbare och tvisten får ett slut vid tidigare datum. Nackdelen är ju att risken ökar för att tingsrätten gör en felaktig bedömning. Utifrån denna risk hade båda parter enligt den tidigare ordningen en i praktiken närmast ovillkorlig rätt att kräva att målet skulle avgöras av tre domare, om parten eller parterna ville försäkra sig om ett riktigt avgörande. Men genom den nya lagen tas alltså denna rätt bort.
Tingsrätten får numera – om den bedömer att tvistens omfattning och svårighetsgrad inte kräver tre domare – oavsett parternas inställning besluta att bara en domare ska avgöra målet. Hur lagen kommer att tillämpas återstår att se, men åtminstone undertecknad ser en klar risk att tvisterna som avgörs av tre domare kommer att minska drastiskt i framtiden. Risken för felaktiga domar kommer därmed att öka i takt med att rättskipningen ”strömlinjeformas”. Denna utveckling är oroande ur ett rättssäkerhetsperspektiv, speciellt eftersom det sedan några år inte heller är säkert att överinstansen hovrätten prövar överklaganden av tingsrättens domar och beslut.
