Offentliga upphandlingar omfattar ofta stora värden och svarar för stora intressen både för samhället i stort och för enskilda företag och myndigheter. Att offentlige upphandlingar sker på ett objektivt, rättssäkert sätt är därför av stor vikt.
Inom det upphandlingsrättsliga området finns en rad rättsregler som syftar till att säkerställa att upphandlingarna sker på ett godtagbart sätt. En sådan princip är den s.k. proportionalitetsprincipen. Principens innebörd är att en upphandlande myndighet inte får ställa större krav än vad som behövs och vad som är ändamålsenligt för upphandlingen.
Utan en sådan regel skulle det finnas en möjlighet att skräddarsy kraven så att bara viss anbudsgivare har förutsättningar att uppfylla kraven och därigenom begränsa konkurrensen och diskriminera andra anbudsgivare som kanske i och för sig haft förutsättningar att tillgodose de syften myndigheten haft för sitt krav.
Kammarrätten i Stockholm har nyligen bedömt proportionaliteten i en upphandling av ett kommunalt VA-bolag och dess behov av VA-material. Ett effektivt upprätthållande av proportionalitetsprincipen är viktigt för förtroendet för upphandlingsinstitutet och domen bör därför ses positivt.
I den aktuella upphandlingens utvärderingsmodell hade tilldelningskriteriet ”tillgänglighet/leveranstid” getts en viktning om 20%, vilket indikerar att dessa egenskaper har stor betydelse. Upphandlande myndighet ställde i förfrågningsunderlaget en rad detaljerade krav som syftat till att säkerställa vill nivå av tillgänglighet och leveranstid.
Därutöver ställdes ett krav på att leverantören skulle tillhandahålla ett eget hämtlager eller butik inom ett visst geografiskt avstånd. Frågan som var under domstolens prövning var om detta krav var proportionerligt. Att myndigheten ställer krav på viss tillgänglighet och leveranstider torde i allmänhet vara i sin ordning. Man kan ju dock tänka sig att leverantörer kan ha olika sätt och förutsättningar att uppfylla kraven på tillgänglighet och leveranstider. Frågan var alltså om kravet på hämtlager/butik var att gå för långt.
Kammarrätten konstaterar att myndigheten inte visat att ett sådant krav var nödvändigt eller ändamålsenligt för att uppfylla de generella kraven avseende tillgänglighet och leveranstid. Vidare konstaterade domstolen att kravet begränsar konkurrensen avsevärt då det är ägnat att medföra att tänkbara leverantörer avstår från att lämna anbud eftersom de saknat hämtlager eller butik i området. Kammarrätten ansåg att kravet och utvärderingsmodellen var oproportionerliga och förordnade att upphandlingen skulle göras om.
